Sitter här och suktar efter nya ridkläder, det finns ju så otroligt mycket nytt och snyggt! Kan inte låta bli att titta lite på täcken, schabrak och sånt även om jag inte har egen häst, skulle jag ha en skulle jag garanterat överrösa den med saker och matcha som aldrig förr ;)


Har alltid varit svag för Schockemöhle Sports och Dyóns täcken! Här är ett fleece från förstnämnda
och ett vintertäcke från Dyón.


Och jag skulle absolut inte säga nej till ett par Cavallo Grand Prix Plus heller,
fast jag måste specialbeställa ridstövlar, är såklart för lång för allt :( Sen så vill
jag ha ett par Pikeur Candela, hur snygga som helst!


Ett schabrak från Schockemöhle Sports (deras nya s/s kollektion) och en Charles Owen Fiona ridhjälm - ja tack!

Haha, det är verkligen mycket man vill ha, sen att man inte har råd är en annan femma ;) Men man kan alltid drömma! Längtar verkligen tills jag kan åka och hälsa på hästarna igen, saknar verkligen att jobba i stallet dagarna i ända..

Julia

Idag när jag stod och väntade på bussen vid Gullmarsplan, som såklart var försenad, så tittade jag på tunnelbanorna som går mot Hagsätra som rullade förbi. Det tog mig tillbaka till ridskoletiden, när jag flera gånger i veckan åkte till Enskede Gård och gick igenom parken för att komma till Enskede Ridsällskap. Jag började rida när jag gick i fyran, på måndagar klockan 3 för Birgitta Rungvall. Jag kommer ihåg att det tog jättelång tid innan jag vågade släppa framvalvet i traven, och innan jag hittade takten i lättridningen. Men efter ett tag satt det, och efter ett år fick vi galoppera. Lektionen innan hade jag blivit avkastad av ChaCha, så jag fick rida Silver Dream på den lektionen, typ stallets lataste ponny :) Det blev inte så mycket till galopp då, men lite blev det! 

Efter något år flyttades våran grupp till klockan 4 istället, och yttligare något år efter det fick jag hoppa upp till en grupp som hade ridit ett år längre än mig, så då blev det till att rida på måndagar klockan 5 istället. Men jag red inte i den gruppen så länge, för såklart skulle jag börja växa och bli för lång för att rida ponny, så när jag gick i åttan bytte jag till en storhästgrupp som leddes av Karin Osbeck. I slutet av ponnytiden, och i början av storhästtiden red jag en ponny vid namn Corin väldigt mycket, och sedan blev det en liten stor häst som hette Gamal. Efter ett tag i den nya gruppen började jag rida ett stort, svartbrunt sto - Kimberley. Henne red jag nästan varje lektion fram tills den dagen jag slutade på Enskede.

Jag började rida på Ågesta Ridskola i Januari 2009, när jag gick i nian. Nivån i gruppen var väldigt blandad, men jag utvecklades väldigt mycket där ändå. Tyvärr hann jag bara rida där i en termin, för sedan flyttade jag ju till Bollerup!

Jag och Hayley på Ågesta 2009 (15 april för att vara exakt, haha)

Under tiden som jag red på ridskola var jag skötare/medryttare på Crocus, ett haflingersto som troligen var född 1991-1992 någon gång. Hon var inte alls utbildad, och väldigt bortskämd och bufflig, men jag älskade henne ändå :) Hon var i princip som min egen och jag var i stallet flera dagar i veckan under 2008-2009. Hon lärde mig att inte vara rädd när något går fel, för hon var verkligen en ponny med mycket bus i sig! Nu i efterhand vet man ju alla fel man gjorde, men Crocus har gett mig många fina minnen, och tyvärr fick jag sluta sköta henne på grund av en idiotisk stallägare, vissa människor ska helt enkelt inte ha hästar..

Ungefär på den nivån låg vi på ;) Men hon gjorde mig så glad ändå! ♥

Efter Crocus har två hästar galopperat rakt in i mitt hjärta, Zudden och Marcoolio. Zudden är en nordsvensk hingst född 2004 som stod på Bollerup från att han var föl tills han åkte den 17:e april 2010. Jag var skötare åt honom kan man väl säga, pysslade, lekte med honom i ridhuset och körde honom efter skolan då och då, och såklart på körlektionerna. Han var bäst helt enkelt, så fin och så snäll, men han var ändå hingst och allt vad det innebär, och han lärde mig otroligt mycket om hästens språk. Snart har han varit borta i ett år, och jag saknar honom något enormt. Han var verkligen drömhästen, min fina Zudden ♥

Sommaren 2010 praktiserade jag på Årsjö Ridsällskap, och redan dagen efter att jag hade kommit dit fick jag rida ut på en stor svart valack, Marcoolio. Första gångerna jag red honom var det verkligen pest och pina, han var bara stor, lång, svår och ja .. jag hittade helt enkelt inte knapparna! Men med tiden lärde jag mig hur han fungerade, och utöver att ridningen förbättrades så började jag gilla honom mer och mer, såg något speciellt i den annars rätt så alldagliga hästen han är. Så många härliga galopper i skogen, känslan när man får till den där ökningen och när han tar i för kung och fosterland, den är unik. 



Hästarna är mitt liv, och kommer alltid att vara. De är otroliga djur, och känslan att kunna vara samspelt med ett djur på 600 kg är nog mäktigare än den snabbaste bilen eller den mest kraftfulla traktorn, helt klart! :)