Jag är nog inte den enda som aldrig är helt, heeeelt hundra procent nöjd med tillvaron. Den som ständigt tänker att "hade det varit liiiite annorlunda hade det här varit helt perfekt!", även om just det som händer i den stunden varit en önskan från början. Veronica Maggios "Nöjd?" går på repeat.

 

Om jag ska jämföra hur jag mår och hur mitt liv ser ut idag med hur livet varit under hösten och vintern så är allt helt perfekt idag. Inom bara några dagar sitter jag i Skåne och är precis där jag vill vara, min dröm går i uppfyllelse. Men självklart tänker jag att det fattas något. Det är inte helt exakt som jag tänkt mig, när jag har haft så lång tid på mig att bygga upp den drömvärld jag snart kommer att leva i blir jag fruktansvärt kritisk och börjar tänka på det som inte är inkluderat. Men egentligen är allt inkluderat. Waah, blir galen!